LCHF – Kulten

Lite kort – Personer som förespråkar LCHF är fan bland det värsta jag vet. Jag blir HELT tokig. Sluta applicera dina livsvanor på mig, sluta försök kontrollera vad jag äter. Sluta anta att du vet vad som kommer hända med MIN kropp och jag äter en specifik grej.

Har verkligen hört allt, det botar ALLT. Cancer, psykiska sjukdomar, en blir gravid, man blir aldrig förkyld, en är mer fokuserad, får ingen acne OCH HELVETE OM DET INTE ”BOTAR” FÖRLORADE LEMMAR OCKSÅ.

Skärp er.

Byta namn?

Funderar på att byta namn på bloggen, jag har så många andra projekt om fat acceptance, haes, kroppsnormer osv att jag inte har lika stor inspiration om att skriva om det här på bloggen. Och gällande outfits kommer de istället upp i facebookgruppen Fatshion Outfit, vilket gör att bloggens huvudsyfte runnit ut i sanden lite.

Av den anledningen vill jag givetvis skriva om allt möjligt istället, en ämnesblogg som kommer bli en dagboksblogg, sååå ska den bara heta.. Mitt namn?

Min älskade, min kära

Åh, nu har jag hittat den perfekta partnern. Någon som förstår, som lyssnar, som inte kräver, som vet vad jag vill innan jag vet det. Netflix, åh netflix.

”Om du sett denna film kanske du också vill se… ”

Ja det vill jag! Hur visste du det?!

Jag är som vanligt sist med att anamma nya grejer – Folk får tjata i flera år och oftast så lyckas jag av misstag snubbla in på det och sen försöka tipsa dem om grejen de försökt övertala mig att börja med i flera år.

”Har du hört om det här?!”
”Ja.. Det var jag som sa det till dig… ”

Nu skulle man hoppas att detta endast gäller tekniska grejer – Facebook, twitter, instagram, vine, netflix.. .Sist med allt. Men även en sak som pocketböcker?! Ja, jag vet! I flera år hävdade jag att det var humbug, inte som en riktig bok etc etc.. Tills jag motvilligt fick inse att de är billigare, har samma innehåll och tar mindre plats. Nu är jag sen många år högljutt frustrerad över att pocketböcker inte kommer ut på en gång som inbundna. Sötpotatis har jag minsann också avskytt hela mitt liv efter något slags barndomsminne som jag tror involverar sötpotatis… Senaste året har jag i alla fall smakat flera gånger och det är ju typ divine! Sen har vi The Hunger Games, ja i minst tre år försökte en vän till mig få mig att börja läsa men ja.. Sist…

Conclusion –  Måste börja lyssna på folks briljanta förslag.

 

Cravings!

Det är sällan jag får ett sånt där sug efter något att jag bara måste få tag på och köpa till varje pris, men efter att ha sett en ”what’s in my bag” video på youtube cravar jag nu den här väskan från Zara så jävla hårt!

Både praktisk och snygg – Vadderad innerfack för laptop/pad, vadderad ficka med dragkedja för mobil, avtagbart ergonomiskt axelband. .. .. .!!!!!

Men jag ojar mig över priset. Nästan 700 spänn för en väska tycker jag är lite dyrt, men jag måste ju.. VÄL?!

snyggväsk

snyggväsk2Åh sjunkit så lågt när jag försöker göra väskköp okej genom bloggen.

Bidrar jag till konsumtionssamhället

Jag har ju inte bloggat på ett tag och det har sina anledningar. Efter den värsta perioden i mitt vuxna liv känner jag äntligen att jag har lite mark under fötterna igen.

Med den jobbiga tiden kom dock insikter om mitt bloggande och hur mycket av det som utgjordes av konsumtion, helt vansinnigt mycket till och med! Och det är ju visserligen mycket lättare att vara slänga upp ett collage av vad man köpt, men vad har det för konsekvenser?

Outfitbilder servar ju ändå ett syfte; att se hur plagg sitter på en kropp, i det här fallet en större kropp. Ja det kanske tom. är viktigare för oss plussare att se plagg på bloggare eftersom de som modellar kläderna allt för ofta inte ens har den minsta av plusstorlekarna.

Men just inlägg av ”detta har jag köpt” kanske är helt onödigt, ja även skadligt? Bidrar jag till den hysteriska shoppingen? Till överfyllda garderober och slitochsläng…

Eller är det helt oundvikligt om jag ändå gör outfitposter?

30 för 30 uppdatering

Okej, 6 dagar in på 30 för 30 projektet.
Fördelar – Kul att ha bild på alla kläderna. Funderar seriöst på att fotoinventera hela garderoben. Inse att vissa plagg är mer ombytliga är jag tänkt och att andra fan är helt omöjliga och borde säljas. Ha fler ”go to outfits” att välja mellan. Hela urvalsprocessen är vidare också mycket enklare, ”det är dessa kläder jag har att välja mellan”.

Nackdelar – DET ÄR DESSA KLÄDER JAG HAR ATT VÄLJA MELLAN!!!! Vet inte om jag led av tillfällig minneslucka där när jag valde kläder – MEN det är ju svinkallt i november. Och jag har inte valt mitt absoluta favoritplagg för vintern. En stor oversize stickad tröja. Typ som en beige jutesäck. Skulle lätt kunna ha den över precis allting. Jag behöver inte 30 outfits, jag behöver bara en. Jag har också redan ångrat att jag satt in plagg jag finner snygga men svårmatchade. Måste också motstå känslan av att bara dra på mig någonting ur min vanliga rotation varje morgon. JOBBIGT.

Dagens outfit
Kjol och skärp – Asos Curve
Tröja – H&M
Vit tröja underst – Dorothy Perkins
Strumpbyxor – H&M +

Ps, den beiga jutesäcken hänger på garderoben.

 

Höstens serier del 3

Del tre av höstens nyutkomna serier. Observera att jag är lika objektiv som en fundamentalist och spoilar som en irriterande tonåring på youtube.

Fyror

Go On
Alla kommer ju ihåg vänner/friends (kommer du inte ihåg så är du alldeles för ung för att läsa här). Och i nya Go On kommer ett kärt ansikte tillbaka, Matthew Perry som spelade Chandler Bing! Herregud vad vi har saknat din komiska timing. I Go On spelar Matthew huvudkaraktären Ryan, en man med ett framgångsrikt sportradioprogram, som precis har förlorat sin fru. Hans chef tvingar honom att gå i gruppterapi och där träffar Ryan en hög med intressanta men ack så konstiga individer, som alla upplevt sorg på ett eller annat sätt. Och sorg borde ju inte vara roligt. Men det här är verkligen jättekul! Ryan gör det naturliga på mötet och startar en lek där de ska komma fram till vem som upplevt värst sorg. Gruppledaren, vars enda tidigare erfarenhet inom gruppledning är viktväktarna försöker under seriens gång få Ryan att släppa gardet och erkänna att han faktiskt sörjer sin fru och att detta är okej. Så visst går det en allvarlig underton i denna serie, men överlag så det komedi som gäller. Dock så kanske detta inte blir någon långkörare, hur länge är det relevant att Ryan går i gruppterapi? Förhoppningsvis åtminstone två säsonger.
Underemployed
Ett kompisgäng på två killar och tre tjejer går ut från universitetet och ska nu ta över världen! Eller inte… Drömmarna om att rädda regnskogen, bli författare, modell eller framgångsrik musiker visar sig vara ganska svåra. Istället blir det jobb som strippa, kassör på en donutshop, bartender och annat spännande som tar upp tiden medan man söker efter drömyrke och framtid. Och apråpå serien vänner så känns detta väldigt mycket som det, fast några år innan och aningen uppdaterad. Inga pålagda skratt här inte! Serien utspelar sig heller inte i studio lika mycket som vänner, men ändå – Känslan av en grupp vänner i New York som hänger tillsammans. Två av vännerna är dessutom ett par, eller ja. De VAR ett par. De bröt upp efter avslutningen för att söka egna liv, men några (9?) månader senare ringer tjejen på dörren, höggravid med deras gemensamma barn. Killen som är en miljökämpe in i benmärgen tvingas söka jobb på sin pappas miljöförstörande firma och man får också följa de andra vännernas väg till framgång. Utforskning av sexualitet, värderingar, vänskap, kärlek och arbetsliv pågår parallellt och jag hoppas verkligen att detta får många tittare för serien får gärna bli en långkörare.

Femmor

Mockingbird Lane
Här har vi en remake på The Munsters, en serie som gick mellan 1964 och 1966 om en monsterfamilj. Morfar är Dracula, mamma Lily är vampyr och gift med Frankenstein, som här heter Herman, deras son – varulven Eddie och den helt normala Marilyn, systerdotter till Lily. Själv har jag bara sett något avsnitt av den ursprungliga serien, men desto mer av 80-tals remaken som hette Munsters Today, vilken jag älskade! De har här behållit (men moderniserat) den gamla klassiska jingeln, thank god! Utseendet på karaktärerna har dock ändrats. I de två tidigare versionerna, och i synnerhet den första så var figurerna baserade på gamla skräckfilmer från 30- och 40-talen, vilket här verkar så gott som bortblåst. Dock tycker jag att det är till seriens fördel, då karaktärerna kan umgås med grannar om omvärld på ett mer realistiskt sätt. Vi tittare får följa familjens vardag, hur Herman och Marilyn försöker få morfar att sluta göra grannarna till blodslavar och äta upp middagsgästerna. Hur Eddie får reda på att han är varulv och nästan mördat hela sin scoutgrupp och hur Hermans hjärta ständigt brister (på riktigt) och hur morfar får sätta ihop honom igen. Nu har det bara gått ett pilotavsnitt, men jag är riktigt taggad på en fortsättning! Och inte blir det sämre av att Dracula spelas av självaste Eddie Izzard. Har ni inte sett hans komedishower så gör det!

World Without End
Denna miniserie i åtta delar är en adaption på Ken Follets bok med samma namn och utspelar sig i engelskt 1300-tal i den påhittade staden Kingsbridge. Historien är alldeles för invecklad för att skriva om, men det är präster med högre ambitioner och snuskiga tankar, kungar och krig, kärleksdrama, häxbränningar, pest och familjeintriger – Allt i ett stort clusterfuck som är staden Kingsbridge. Jag vet att många som läst boken klagat på att de ändrat mycket, karaktärerna spelas av för unga och för snygga skådisar osv. Men jag hade inte läst boken och kunde i godan ro låta historien utspela sig utan förväntningar. Om man gillar denna kommer man också gilla Pillars Of Earth, en annan  miniserie baserad på  Ken Follets bok med återigen – Samma namn.
Nashville
Min favorit denna höst – Om du dock inte gillar musik i serier/film.. Välj då bort denna pärla, gör det bara! Du kommer missa fruktansvärt bra countrymusik, intressanta karaktärer och spännande intriger. Rayna James (spelad av Connie Britton som senast spelade huvudrollen i första säsongen av American Horror Story), drottning av country har precis släppt en ny skiva, som tyvärr inte säljer så bra som skivbolaget hoppats på. Som lösning vill bolaget att Rayna släpper sin turné och hoppa på tonårsfenomenet Juliette Barnes’ turné (spelad av Hayden Panettiere från Heroes, ni vet ”save the cheerleader save the world”). De två kommer inte speciellt bra överens och ingen av dem respekterar den andres musik. Vid sidan av detta är Raynas gitarrist också hennes ex och mannen hon började spela musik med. Denne man, Deacon Clayborne (Charles Eston) råkar vara Juliettes idol, och hon försöker nu få över honom till sitt band (och säng). Vi kommer också att få följa Raynas makes politiska karriär samt deras två musikaliska döttrar. Tydligen är systrarna Lennon och Maisy Stella som spelar döttrarna kända från youtube, så gillar man dem finns det mer att se. Det finns också flera andra lika intressanta sidohistorier som pågår i denna serie och manus, skådespeleri och musik är utan överdrift helt jävla fantastiskt! Om man bara ska se en ny serie i höst så är det denna.

Givetvis finns det massor av andra serier som kommit ut i höst, men de var dessa jag sett. Enjoy!