Om mig och livet

Livet ska vara perfekt härligt oförutsägbart förutsägbart.

Helst som en romantisk komedi. Jag är av en ganska dramatisk natur och skapar gärna ögonblicken om jag har tråkigt. I tonåren längtade jag efter ösregn, så jag kunde springa ut i regnet med musik i öronen och springa där och vara olycklig. Fast på den tiden hade jag en värdelös cd-spelare, där cd:n med den sorgliga musiken bara hoppade ur hela tiden! Förstörde allting, ungdomar nu för tiden vet inte hur bra de har det.. Numera nöjer jag mig med att sätta mig vid fönstret med en kopp te och luta ansiktet mot rutan medan regnet smattrar utanför. Filmdramaturgi på hög nivå alltså.. Jag gillar också idén på ett liv, där det finns en bra balans mellan impuls och rutin. Exempelvis att åka med en buss man aldrig åkt förut.. Bara för att se vart man kommer eller gå ut på långpromenad i majnatten för att syrenerna luktar så gott i gryningen. Och så en viss dos av trygghet, typ att min brevbärare vet att jag ofta är hemma mitt på dagen (kvällsföreläsningar) och på grund av det konkar ut paket som aldrig någonsin skulle gå in i min brevlåda (att få paket är mycket trevligt). Melodikrysset går på lördagar och det luktar kaffe i köket, såna småsaker gör att jag kan andas ut och känna att livet är som det ska vara. Det måste lukta rätt helt enkelt.

Och när livet känns sådär rätt vill jag pyssla, dricka varma drycker, läsa böcker, se på film och serier, måla, sjunga (i ensamhet) och rensa i garderoberna och hoppas att de på något vis ska förvandlas till en walk-in med divan och hattlådor. Har inte hänt hittills, men jag har fortfarande hopp! Att organisera är faktiskt en av mina favoritsysslor. Överfulla förråd får mig att salivera av längtan – Tanken på att rensa, sortera, hänga, montera och lägga saker i namnade fina lådor.. Oj oj oj.. Det slår ju vilken utekväll som helst, nästan.

Med den här bloggen hade jag inte egentligen någon speciell tanke, jag skulle varken förändra världen eller skriva om ett specifikt ämne. Men det har utkristalliserat sig med tiden och handlar främst om plussize, fataktivism och min lilla älskvärda vardag (som givetvis alla vill läsa om.. *host*).

One thought on “Om mig och livet

  1. ”Fetfobiska puckon”
    Jag tycker det var ett bra inlägg du skrev! (btw första gången jag läser din blogg🙂 ….
    jag är så trött på såna ytliga människor som ska kommentera andras utseende. Om man är smal eller kraftig so what?! Man ska kunna gå vart man vill utan att någon ska kommentera….det är inte ens utseende som utgör hur man är som person!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s