Att försonas med träningen

Ragen, på bloggen Dances with fat, har skrivit ett underbart  inlägg om träning som jag verkligen rekommenderar! Mitt eget förhållande till träning har alltid varit väldigt ansträngt och det började, som många andras – på skolgymnastiken. Ett för mig grymt tortyrredskap, perfekt utformat för att visa hur fruktansvärt dålig jag var på sport. Det var i alla fall min egen uppfattning på den tiden. I verkligheten var det snarare jag som var så rädd att misslyckas att jag inte ens vågade prova, samt den fruktade laguttagningen och individuella uppvisningen av gymnastikövningar framför resterande klass, som gjorde att jag från 10-års ålder totalt avvek från gymnastiken. I åttan lyckades dock gymnastikläraren övertygas om att jag (och några vänner till mig) istället skulle få gå på aerobics och simning och bara stämpla av lektionerna, så länge vi var med på de teoretiska delarna. Detta fungerade utmärkt och jag har nog aldrig, sen dess! haft så bra kondition; jag kunde springa upp för backar med lätthet. MEN jag gick aldrig ner i vikt, vilket jag tyckte var oerhört viktigt då.. Så jag slutade. Ett fenomen Ragen också skriver om i sitt inlägg!

Och kanske är det också fler än jag som snubblar redan innan start:  Orealistiska mål, vet inte riktigt vad man vill träna med och så vidare.. Och för mig, vad jag skulle ha på mig?! Inte på det sättet att jag letade efter en specifik outfit.. Utan att jag letade efter träningskläder PUNKT. För det första hade jag fått för mig att man måste ha byxor och tröja. Så ser en träningsoutfit ut helt enkelt. Och eftersom jag alltid har haft svårt att hitta byxor kändes det som ett stort berg att ta sig förbi och jag gav bara upp. Eller så hittade jag något jag var halvnöjd med och kände mig obekväm hela träningen.

Nu för tiden använder jag leggings och tunika. Varför skulle jag helt plötsligt ha byxor bara för att alla andra har det?? När jag vanligtvis ALLTID har kjol/klänning eller tunika. Ett berg avklarat alltså! För andra kan sport-bh:n ställa till det, men ifall man inte tänkt börja med något där man hoppar upp och ner, klarar man sig nog med vanliga bh:n ett tag. Dock finns det ju en hel del alternativ även om man får leta onödigt mycket! Själv använder jag en från Stadium i XL (casall), den fungerar utmärkt på mig som är 50/52. Har C-kupa, men köpte den för A-B för att få ordentligt med stöd. Halens har vidare denna upp till 105GG, och Ellos har denna upp till 115F(E). Båda sidor har många fler alternativ, men dessa var de som gick upp mest i storlek och som jag kände var relevantast i sammanhanget!

När det gäller vad för träning – Prova allt du vill, prova tills du hittar något som är roligt. Prova igen och igen, kanske olika träning varenda vecka. Och det behöver ju inte heller vara regelrätt ”träning”. Man behöver inte ta sig till ett gym för att det ska gillas😉 Man kan gå en promenad, spela wii, dammsuga, vara ute och handla. Så länge man rör på sig gills det! Jag gillar promenader och har nu även börjat jogga (läs jogga en minut, flåsa 20min). Jag tycker det är roligt, men det kanske inte du tycker. Jag gillar att träna ensam, men du kanske hellre vill göra det med en kompis (låt dock inte en kompis bli ännu ett berg att ta sig över  – Oj, nu kan inte h*n, då vill inte jag heller promenera/simma osv). Jag går gärna promenader sent på kvällen och natten, du kanske är normal och vill träna på dagen^^ Ingen träning passar alla så det är bara att prova sig fram!

Vidare till de orealistiska målen, för mig personligen kan det kännas som ett misslyckande om jag inte promenerar en halvtimme varje dag/ 2-3 träningspass i veckan eller vad det nu är för mål jag satt upp för mig själv! Smarta Ragan poängterar dock att all träning är bra träning! 5 minuters promenad är alltid bättre än inga minuter.  Vi har inget att bevisa och inget att straffa oss själva för. *Pustar ut* Visst känns det lite skönt. Träning utan press! Och utan målet att gå ner i vikt (ett mål som kan ställa till det). Istället blir målet att bara vara hälsosam.

Träningen ska serva oss, inte tvärtom!

Och om man bestämmer sig för att inte träna så är det också helt legitimt, det är din kropp och du bestämmer vad den ska göra. Ingen annan!

 

 

7 thoughts on “Att försonas med träningen

  1. Ojojoj, vad jag känner igen mig i detta! Jag slutade också träna för att jag aldrig blev smal, trots att jag tränade 3 gånger i veckan och åt helt normalt. Såhär i efterhand så tycker jag att det är så intressant, tänk om vad jag vägde då är min ”normalvikt”? Att jag helt enkelt inte blir så mycket smalare än så om jag inte svälter mig? Men naturligtvis tyckte jag att jag var fetast på jorden. Så himla sorgligt!
    Och mitt förhållande till träning är därför precis lika skevt som många andras. Min hjärna förstår liksom inte konceptet att träna/äta nyttigt utan att typ fundera på att börja röka för så håller man ju sig smal har jag hört… Man är så ätstörd.

  2. Vilket bra inlägg!
    Jag känner verkligen igen mig i skolgymnastik-scenariot du beskriver. Det var döden för mig tills jag insåg vad roligt det kunde vara om man släppte sina egna hämningar, tog för sig. Men det tog lång tid! I gymnasiet deltog jag tom frivilligt i en fotbollstävling med grabbarna som vart lyckat!

    Härligt med din peppning, gillar det skarpt och jag behöver det nu när jag så smått kommit igång med träning igen!

  3. Vilket inspirerande inlägg och igenkännsingsfaktorn är minst sagt hög! Jag tror att hemska gymnastikminnen har dödat många människors träningslust. Varför inte fokusera på att man ska röra på sig och inte på om man är bra på att hoppa graciöst över plintar och annat ofog. Kram

  4. Ping: Läsvärt från 2011 | Chubby Chic

  5. Ping: Om motion och prestation | All those things you always wanted

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s