Totalhaveriet och en nära stundande hjärtattack

Det här kommer bli ett synnerligen olikartat blogginlägg från min sida, men det handlar om något nära mitt hjärta. Nämligen Stockholms kollektivtrafik och därför får det ta lite extra utrymme!  I gårdagens Svenska dagbladet kunde man läsa att företaget Scania som residerar i Södertälje, efter att ha tröttnat på att pendeltågstrafiken nu från årsskiftet kommer starta en egen personalbusslinje från Liljeholmen för att underlätta för sig själva och personalen, då kollektivtrafiken inte räcker till.

Artikeln följdes av kommentarer av både positiva och negativa ordalag, och även om jag personligen ser denna direktlinje som något positivt kommer frågan – Varför har inte SL satt igång med direktlinjer för länge sen? Scanias beslut är också ett symptom på något mycket systematiskt större, nämligen SL:s totala haveri och oförmåga till utveckling och förnyelse. Att privatpersoner hellre sitter i långa bilköer, istället för att ett mindre pris ta kollektivtrafiken är känt sen länge. Att företagen nu tar det steget längre är kanske en naturlig utveckling. Men knappast en önskvärd sådan!

I kommentarerna nämner man också att liknande situationer finns till andra stora arbetsområden i Stockholm och hur SL verkar helt  oförmögna att förstå eller lösa problematiken. SL diskuterar istället att byta ut de blå innerstadsbussarna mot spårvagnar, ett enligt många totalt onödigt och resursslösande projekt. Christer G Wennerholm (M), ordförande för båda lobbyorganisationerna Spårvagnsstäderna och Svensk kollektivtrafik, men som också är ansvarigt landtingsråd för Stockholms kollektivtrafik gnuggar händerna och hans objektivitet i frågan om spårvagnsbygge kan och bör givetvis ifrågasättas!

SL får bestämma sig, har de en svajig ekonomi och behöver således höja priserna, eller är skattkistan full med pengar till onödiga projekt som Östermalmsexpressen?

I vilket fall som helst kan vi se att kompetensen hos SL brister, när kommentarfälten angående kollektivtrafikartiklar fullständigt översvämmas med kommentarer från privatpersoner om vilka problem som finns och förslag på hur dessa kan lösas, medan SL själva kör på i samma banor de gjort de närmaste 30 åren.  Det hjälper nog inte heller att SL styrs av ett företag i Hongkong och att spärrvaktsbolagen,  samt de otaliga bussbolag som residerar i soppan inte heller samarbetar med varandra utan verkar se sig själva som vitt skilda koncerner.

Skulle vi tycka att det var en lika bra idé om narkosläkaren inte kommunicerade med kirurgen eller sjukskötaren?

Stockholms själva blodomlopp och livsförsörjning är fullständigt igenkloggat och fullt med proppar och  ingen i SL:s ledning eller i vår regering verkar vilja ta i eller lösa problemen. Allt skjuts på framtiden och den oundvikliga hjärtattacken känns synnerligen nära.

När kommer ordet kollektivtrafikhälsa ligga i vårt kollektiva undermedvetna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s