Grannkultur och sockerlån

Högst upp i min trapp bor ett jättegulligt pensionärspar. Tanten i fråga älskar mina katter och kommer regelbundet och plingar på för att berätta att hon väldigt gärna är kattvakt om vi skulle åka bort. Samma tant anordnar alla hyresgästsutflykter och verkar vara väldigt för grannkontakt. Hon är så trevlig att jag försöker hitta på något resmål så att jag kan åka bort och låta henne vara kattvakt. Ändå skulle jag aldrig våga gå upp dit om jag exempelvis glömt att köpa mjölk, socker etc. Men om jag tänker på det själv så skulle jag kunna ge bort ingredienser för en hel jävla bröllopstårta om det var illa ställt för grannen. Det skulle nog de flesta, eller?

Och om jag mot all förmodan skulle låna något av grannen skulle jag dö av skam innan jag ”betalat” tillbaka… Jag skulle springa ut från porten och försöka att inte träffa på grannen, vilken jag snuvat på hela decilitern socker.. Varför bor det här möjliga konstiga beteendet i mig? Är det invirat i mina gener… För jag kommer nämligen inte ihåg någon uppfostran kring detta..

Måste överkomma det här så jag kan bli bästis med mina grannar eller åtminstone odla en schysst grannkultur. En där man kan prata om det dåliga vädret och den jävla bussen som aldrig kommer. Eller kanske till och med tvättstugeprat..  Oj oj oj.. Möjligheterna är OÄNDLIGA!

One thought on “Grannkultur och sockerlån

  1. Så mysig granne =D Nästan alla våra grannar är äldre, och de älskar att småprata. Detta har jag saknat då jag upplever att yngre generationer stänger in sig, och knappt hälsar när de går förbi varandra eller kollar ner i backen om man möts i trapphuset. Våga låna socker, eller något annat. Bjud tillbaka med bakverk du kanske bakat =) Nästa gång kanske grannen lånar tillbaka sockret.
    Eftersom jag är flerkulturell, så vet jag att det är typiskt svensk att vara even. Köper jag en present till min väninna, känner hon sig skyldig att ge något till mig- trots att jag inte behöver något tillbaka, då jag ger det gladeligen för att glädja rakt från hjärtat. Lite tråkigt, för man kan till och med bli ”bortglömd” för att den andra parten känner sig tvungen att ge tillbaka. Tycker det är otroligt lustigt då jag är uppfostrad helt annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s